Vitt!

Vitt var ordet, och här är det vitt både ute och inne! Det har stormat och snöat hela dagen och det har bokstavligt talat knappt gått att komma ut på grund av stora drivor utanför ytterdörren. Det har i och för sig varit bra, för jag har hunnit få fram lite adventspynt, i mestadels vita toner.

Ibland funderar jag på vem det är som egentligen bestämmer inredningen hos oss? Jag känner att jag är rätt svag för färgstark och retroinspirerad inredning, med det lyser ju helt med sin frånvaro på ovanstående bilder. Jag har börjat tro att mitt hus har en egen vilja när det gäller inredning...

...men kan det verkligen vara så?

/Frida

P.S. Vill bara be er notera att jag (efter 7 månader utan) åter har gardiner i mina fönster.

Präktig?

Strax efter att jag startat den här bloggen sa min pappa varnande till mig "Akta dig, så att du inte får en präktighets-stämpel!". Då skrattade jag lite i smyg och tänkte "Det är nog ingen risk! Det märks att du inte läst så många bloggar...!".

Nu efterhand kan jag ibland tänka att han har en poäng i att det kan vara viktigt att vårda sin image. Att jag skulle uppfattas som präktig har jag dock svårt att ta in, då det är "So not me!". Fast det klart, hur framstår man egentligen när man gör sin egen tvål, sina egna julklappsetiketter, sitt eget julgranspynt (har jag inte visat än) och syr sina egna doftpåsar...?

Okej, det kan verka lite präktigt! Jag tror dock att ni som läser detta är smartare än att ni låter er luras. Jag tror att ni genomskådar mig och inser att det utanför bild återfinns obäddade sängar, damråttor i mängder, golv fulla med lego samt berg med stryktvätt.

Nä, jag får nog försöka lura några andra...

Sagt och gjort, igår jobbade jag hårt på min präktighets-image utanför bloggvärlden och bakade bullar till dotterns dansuppvisning.

/Frida

P.S. Om någon undrar så kan jag lugna er, jag har inte använt mitt eminenta fotorum denna gång...

Mission impossible?

Ja, det är så det känns när jag försöker fotografera nuförtiden. Det är ju alltid så nedrans mörkt, vilket ger gryniga och otydliga bilder och använder man blixt blir det fula skuggor och konstiga blänk.

Häromdagen provade jag att vira in blixten i plast, det blev sådär. Jag har även övervägt att åka hem på lunchen för att få möjlighet att fotografer i dagsljus, men det hinner jag tyvärr inte. Jag har blivit tvungen att inse att jag är hänvisad till mörkerfotografering ett par månader till. Vad gör man åt det?

Idag kom jag på lösningen - Toaletten!! Där har jag bra belysning!

Sagt och gjort, jag klämde in mig på toaletten och riggade för fotografering. Desperat? Inte då!!

 

Okej, de blev lite mörka trots mitt perfekta..hm,hm..fotorum. Vad jag försökt fotografera är i alla fall, hemmagjord tvål kryddad med kanel, nejlika, apelsin och ingefära. Jag kör med dofttema på klapparna i år!

/Frida

Minnen

Tidigare under hösten dog min farfars syster 104 år gammal. På något sätt har jag hela livet levt med vetskapen om att hon "snart ska dö" då hon och hennes systrar ofta upplyste mig om det när jag var barn: "Kära lilla Frida, det är inte säkert vi lever nästa sommar..." brukade de säga och det klart, de var ju pensionärer redan när jag föddes. 

När hon fyllde 100 släppte dock den där "hon ska snart dö"-känsla hos mig, på något sätt trodde jag att har hon levt så här länge så lever hon nog för alltid, när hon tillslut dog kom det lite som en chock, konstigt nog.

I lördags samlades släkten för att ta vara på hennes saker. Det var verkligen en underlig känsla att gå runt i hennes lägenhet och plocka bland hennes grejer. När jag öppnade ett köksskåp kom jag plötsligt att tänka på att hon alltid sparade kaffeförpackningarna (på den tiden guldfärgade)  för att vi barn skulle få klippa prins- och prinsesskronor av dem.

Den här plåtburken är den av de saker jag fick som minne. Jag har fyllt med julklappsetiketter jag gjorde förra veckan. Jag tycker att de passar bra i den burken, kanske har min "gammel-faster" skickat eller fått precis ett sådant vykort någon gång.

 

/Frida

Julklappsetiketterna är gjorda av bilder på gamla julkort som jag skrivit ut från nätet, klistrat på ett styvt papper  och behandlat med brun färg för lite gammal känsla.

Same procedure as last year...

...same procedure as every year!

Japp, i November börjar det. När dagarna är som kortast  och man mest av allt vill kura i favoritfåtöljen eller smyga i gång julförberedelserna med pyssel och bakning, då hopar det sig och en av de intensivaste perioderna på året börjar.

Helger och kvällar är fulla av föräldramöten, utvecklingssamtal, avslutningar och uppvisningar. På jobbet är övertid vardagsmat. Dessutom känns det som att huset "medvetet" spär på stressen genom att bli lite extra stökigt!

Då är det tur att den lokala loppisen har sin årliga julmarknad där man kan gå och och samla kraft och låta stressventilen pysa lite. Ja, ett sånt besök kan till och med ge mig en ängels tålamod...

/Frida

Pysseltider!

Jag har vaknat! Jag har väckts ur min höstkoma! 

Helt plötsligt fanns inspirationen där igen och idéerna om vad man kan hitta på bubblade i hjärnan. Det kändes som att on/off-knappen till pysselhjärnan hade slagits på igen - Härligt!

Enda problemet nu är att hinna förverkliga alla idéer, då de flesta har ett tydligt jultema och i samma stund som on-knappen slogs på insåg jag:
- HJÄLP det är ju jul snart...

Igår sydde jag doftpåsar att ha som "gå-bort"-presenter i jul. Än så länge är de bara fyllda med papper, men lagom till jul tänkte jag fylla dem med julens dofter i form av kanel, nejlikor, apelsin och kardemumma. Är det någon som har något bra "recept" så får ni gärna tipsa!

Nu ska jag gå och göra julklappsetiketter!

/Frida

Ju fler, desto bättre!

Less is more är inget för mig! I alla fall inte när det kommer till burkar. Jag har tidigare hävdat att man inte kan få för många plåtburkar. Jag har nu kommit till insikt att detta förmodligen gäller alla slags burkar. Begagnade glasburkar har sedan en tid tillbaka hamnat på min lista över saker man inte kan få för många av. 

Det är faktiskt själva mängden som är poängen...
 

Det är en samling glasburkar som hjälpt mig att hålla humöret uppe den senaste tiden. Jag har samlat en hel drös på en bricka i köket och använder dem som ljuslyktor och det är skenet från dessa som piggar upp:

• när man äter frukost i mörker
• när man äter middag i mörker
• när man äter kvällsmat i mörker

...jag höll nästan på att lägga till, när man äter lunch i mörker, men jag får väl erkänna att då är det på sin höjd mulet.

/Frida

V A B

Vad många inte vet är att VAB inte betyder Vård Av Barn. Nej, man har helt enkelt vimsat ihop begreppen och blandat runt bokstäverna. Det ska egentligen vara:

BAV = BarnArbete (är) Vackert! Eller var tycks om gårdagens VAB...jag menar BAV-resultat??

/Frida

Tillfällig sinnesförvirring!

Jag har EN läsare som saknar mig och undrar vart jag tagit vägen, tack för det Elle!!

Svaret är att hösttröttheten har slagit till och det har inte dykt upp en enda inläggsidé (som jag orkat fullfölja) i min trötta lilla hjärna. Jag har försökt, men tankarna har inte nått tangentbordet...

I söndags hittade jag denna ros i trädgården och ordnade ett litet stilleben men lite prylar jag hittade i källaren. Varsågoda, det blir ett bildinlägg idag, då jag inte har något vettigt att skriva om (...som om hon brukar ha det tänker ni nu...ha, ha!!)

Förhoppningsvis återkommer inspirationen snart och då återkommer jag!

/Frida