Konsten att hänga konsten!

Några vänner till oss myntade för många år sedan uttrycket "att bära möbler", som en omskrivning för en situation där man inte riktigt är sams (läs riktiga ovänner). Den omskrivningen kände även vi oss träffade av, men det uttryck som passar bäst hos oss är nog ändå "att hänga tavlor". Sällan blir pulsen så hög, irritationen så tydlig och svordommarna så många som när vi gemensamt ska försöka hänga upp konst på våra väggar!

 

En del minns kanske min tavelvägg?! Hade jag inte hängt den själv, hade tavlorna fortfarande legat i lådor då "att hänga tavlor"-situationen upprädde redan efter första tavlan. För husfridens skull (samt för att det blir bäst så) hänger jag numer upp de flesta tavlor helt själv! 

 

Tavlan ovan, av min favoritkonstnär Stig Kälvelid (som jag även har tavlor av här och här), är en av två som jag fick i födelsedagspresent för en tid sedan. Den andra tavlan ska jag försöka visa i ett senare inlägg, då den är så tung så den att kommer kräva en "att hänga tavlor"-situation för att komma upp!

/Frida

Sju!

I mitt sista inlägg i höstas, inför det som blev en lååång vintervila, hakade jag på en fotoutmaning anordnad av Edith & Jag samt Mamma med ambitioner. Idag har jag gjort igen och dagens utmaning är siffran sju.

Då orden ännu inte riktigt hittat tillbaka till mig och då sju är antalet skålar på fot som finns i min ägo, tänkte jag att det passade bra med en fotoutmaning där mina ståtliga skålar får stå i centrum!

/Frida

På jakt efter något att spraya...

Jag har sagt det förut, men det tål att repeteras: Jag är så grymt imponerad över folk som med en burk sprayfärg kan fixa till de mest fantasitska saker.

Min största idol på området är Fröken Fräken, som smed hjälp av "loppisskräp" och en sprayburk sapar den ena snygga inredningsdetaljen efter den andra! Häromdagen gjorde hon detta - enkelt och självklart (när man ser det).

Efter att ha läst det inlägget gav jag mig ut på jakt. Nog ska väl jag också kunna hitta något att spraya, eller?!

Javisst, klart jag hittade något! Igår släpade jag hem krukan nedan med avsikten att den skulle förvandlas men lite färg. Men, när jag väl fick in den i huset gillade jag den plötsligt precis som den var...

 

/Frida



Det törstande folket...

Vi svenskar måste vara det mest soltörstande folket i värden. Så fort minsta lilla solstråle visar sig, står vi där med sträckta halsar och våra ansikten vända mot solen. Häromdagen såg jag en kvinna vid ett övergångställe som passade på att bli lite solkysst i väntan på grön gubbe!

 

Själv är jag likadan, är det soligt och varmt ute, då kan enligt mig, det mesta vänta! Idag ser det ut att bli en sådan dag, så nu ska jag snabbt förbereda för lunch och middag ute, sen blir det till att likt Vallmon vända mitt ansikte mot solen!

 

/Frida

Tappat stinget?!





Hm, det här med att börja blogga igen, var visst besvärligare än jag trodde. Jag verkar helt ha glömt bort hur jag gjorde!

Min plan idag var att skriva en träffsäker och dråplig text om min nyplanterade lavendelhäck och dess nuvarande ynklighet. Skribenthjärnan verkar dock fått blackout, inte en vettig textrad har jag fått ur mig. Jag skylla det på ovanan och hoppas att övning ger färdighet. Tills dess får ni hålla tillgodo med några lavendelbilder ur min "bildskatt", en bevis för ynkligheten skickar jag också med.

/Frida